Julia
| Spelare — | Natali |
| Koncept — | {$koncept} |
| Klan — | Tremere |
| Förbund — | {$forbund} |
| Skapare — | Carl Hedenstam |
| Scenarion — | Sfären |
| Inträde — | {$intrade} |
| Citat — | CITAT |
Jag är uppväxt i Laxå, en liten stad utanför Örebro. Jag spenderade min uppväxt på mitt rum där jag läste böcker. Mina föräldrar försökte få ett till barn efter mig, men det gick inte så jag har inga syskon. Det har nog gjort att det är väldigt måna och rädda om mig.. det var de som fixade min lägenhet i Örebro så att jag kunde börja studera på universitetet där. De har alltid banat vägen för mig, som de själva har fått vägen banad av deras föräldrar. Det är liksom entradition i våran familj kan man säga
Visst älskar jag mina föräldrar väldigt mycket.. de blev nog oroliga när jag sa att jag skulle åka till Stockholm och "fortsätta mina historiestudier".. "de har ju mycket större bibliotek där".. Jag ville inte att de skulle få veta vad som hänt med mig. Det lät som lögner i mina öron till en början men sen så insåg jag att om jag fortsätta att skriva min uppsats så är det lägligare att göra det i Stockholm. Men samtidigt ledsamt då jag måste lämna hela mitt gamla liv bakom mig, det enda jag tar med mig är min katt, Nisse. De skulle inte förstå att bli vampyr är både det värsta och bästa som hänt mig. De har alltid varit min stöttepelare genom livet, jag skulle inte vilja besvika dem på det viset.. men vad ska jag ta mig till när de vill att jag ska hem över jul? Jag har ingen aning.. jag har inte träffat dem sen jag blev vampyr.. mina svepskäl börjar även ta slut där. Stockholm är ännu längre bort. Det kanske hjälper. Jag vill inte se den förskräckta och besvikna blicken i deras ögon.. jag kan bara inte. Jag ser tillbaka på mitt liv innan jag blev vampyr och inser att jag aldrig riktigt levde. Att dö fick mig att börja leva på riktigt. Vilken ironi! Jag upplever känslor jag inte trodde att jag hade inom mig.. doften av ett byte är berusande. Läskigt men ändå underbart. Min Sire har hitintills hjälpt mig med jakten. Han försöker få mig att kunna göra det det själv, men det är fortfarande något som bär mig emot. Jag har blivit helt övertagen av blodlust, precis när jag blev vampyr för att jag hade vägrat äta. Det första som kom i min väg var en 7 årig pojke, hans oskyliga lilla kropp låg hjälplös i mina händer medan jag sakta sög livet ur honom. Himmelskt. Men när jag hade ätit och kom tillbaka till mina sinnen blev jag rädd för mig själv. Vad är det som har hänt med mig egentligen?
Min Sire träffade jag genom Örebro universitet. Han föreläste om medeltidens Sverige vintern förra året, 2005. Jag uppskattade verkligen hans levande berättelser och detaljerade beskrivningar, fick ett ämne som är så lätt förstört av dåliga föreläsare att komma till sin fulla rätt. Jag skriver nu min doktorsavhandling i ämnet, inspirerad av honom. Jag har ännu inte börjat skriva, jag är fortfarande på research stadiet. Mitt fokus är övergången från asatro till kristendom och häxeriet som länge följde med in i det kristnade Sverige. Jag vet inte varför han gav just mig äran, men jag är honom evigt tacksam. Han nämnde nått om att mina studier hade närmat sig något som hade kunnat avslöja något stort och hemligt som han ville skulle förbli så. ”jag skulle snart förstå varför” sa han, sen så embracade han mig. Jag förstår nu vad han menar.
Jag har bara varit vampyr i ett halvår.. men jag har redan fått känna på vad livet som Tremere har att erbjuda. Jag kan inte säga annat än att jag är ivrig att få lära mig mer allt som har med blodetsväg att göra. Min doktorsavhandling har fått vänta lite, men jag har upptäckt något större och viktigare. Mitt enda mål just nu är att få lära mig mer, om allt det här fantastiska jag har blivit invigen i. Carl har drillat mig hårt och jag inbillar mig att jag har lärt mig mycket. Men den största chocken med att bli vampyr fick jag när jag insåg hur alla mina sinnen skärptes och framför allt mitt luktsinne helt förbluffade mig. Jag kunde nu känna lukten av nyutslagna vitsippor från parken tre våningar nedanför mitt fönster, känna doften av barnen som lekte i den… nej, NEJ tänk inte så!
Min Sire är ivrig att skicka iväg mig till svalnäs orden men jag själv är livrädd. Är jag verkligen redo? Carl har berett mig väl, säger han. Allt jag har fått läsa om tremerer och blodets väg, ska ha förberett mig. Under hans intruktion så har jag fått lära mig mycket, men jag känner mig inte tillräcklig än. Och vad ska hända nu? Han har tagit hand om mig, vem ska göra det nu? Jag önskar att någon lika snäll kommer möta oss när vi kommer dit.
Vad ska jag packa..? Min dator och mitt gosedjur. Check. Kläder? Jag tar med mig lite av varje, både den där finklänningen jag hade på invigningsbalen i örebro och mer praktiska kläder. Carl har inte berättat nånting om vad som ska hända där alls och inbjudan är allt annat än informativ. Fågelnäbbar 4st, Två-tre böcker inom historia.