Frida
| Spelare — | Karin |
| Koncept — | {$koncept} |
| Klan — | Tremere |
| Förbund — | {$forbund} |
| Skapare — | Harald Gudmundson |
| Scenarion — | Sfären |
| Inträde — | {$intrade} |
| Citat — | If you are immortal, that which doesn’t kill you doesn’t necessarily makes you stronger. Only you can make yourself stronger… especially if you have been left alone in the World… of Darkness… oooooh… spooooky |
Ända sedan tidiga tonår har Frida anlagt ett hårt skal runt sig. Är man hård så går man inte sönder, och går man inte sönder så är man inte trasig. Trasiga saker är svaga, så är det även med människor.
Frida var alltid sportig i skolan, hon tränade hårt på gymnastiken och var ofta brutalare än killarna. Hon växte upp i Härnösand, där hennes familj fortfarande bor kvar. Hon höll på mest med innebandy. Detta gjorde henne stark, väldigt stark, och det blev ofta lättare att lösa konflikter med knytnävarna, eftersom de var hennes starkare sida. Hon blev inte avstängd, för att Sverige är ett mesigt land när det kommer till uppfostran och beteende i skolan. Hon hade lite kompisar i skolan, men var redan då lite av en enstöring, så ingen djupare kontakt direkt. Träffar hon dem så hälsar de på varandra och småpratar lite, but that’s it.
Efter gymnasiet 1994 började Frida arbeta som vaktmästare på Ishotellet, (hon flyttade dit, för det blev lite jobbigt att pendla från Härnösand) det krävdes råstyrka för att underhålla isen, och det hade ju Frida. Obviously.
Det var här hon träffade norske Harald Gudmundson, en av många isforskare som var där på konferens. Han verkade vara väldigt nöjd med de få soltimmar som breddgraderna här uppe gav. Faktum är att han aldrig verkade vara utanför sitt rum under dagtid, och gick endast på den konferensaktviteter som hölls på kvälls- och nattetid. I övrigt så verkade han vara som vilken herre som helst i 50-årsåldern, som är väldigt uppslukad i sitt arbete. Dock så visade han något visst intresse för Frida, inte ett sexuellt intresse och inte så hon blev illa till mods när han tog kontakt med henne. Han var mycket trevlig och en riktig gentleman, som dock var väldigt intresserad av hennes bakgrund och framtidsplaner.
Några veckor efter konferensens slut så kom han tillbaka till hotellet, och denna gång var han ensam och med en mer skärrad uppsyn. Harald erbjöd henne ett jobb som hans livvakt, eftersom han var jagad. Frida var skeptisk, men blev ganska snabbt övertalad… och vad han senare kunde utlova (typ odödlighet o sånt jox) lät ännu mer lockande. Hon undrade varför han valde henne, men han sa bara att han tyckte om henne och att hon var stark… typ. Hon var inte ghoul innan han invigde henne, men det tog några månader innan han verkligen utförde invigelsen, och det var ett gemensamt beslut Priset man får betala för odödlighet var visserligen högt, men värt det. Frida fick så småningom veta vem som jagade hennes Sire, nämligen en vampyrjägare! Frida fick se en bild på jägaren, och även veta hans namn; Germund Haakonson, men mer ville han inte berätta. I två år tränade Harald Frida i Thaumaturgy, och då Path of Blood och den lite speciella Weather Control, hon fick också lära sig att känna av när varulvar är i närheten, mest pga Fridas Grand Sire som hade/har en thing för varulvar… och om de finns så finns de nog i Norrland. Hon fick träffa sin Grand Sire ett par gånger, han kom på besök, och han var helt klart nere med varulvar och berättade om alla han stött på… Frida var klart skeptisk, men brydde sig egentligen inte om att ifrågasätta, för liksom… vampyrer… hon trodde inte det fanns tills hon träffat Harald. Harald och Frida sökte också medlemskap i Svalnäsorden tillsammans, Harald för att få beskydd och Frida för att Harald tyckte att hon borde hänga lite mer med andra vampyrer, och då främst Tremerer. Efter dessa två år så försvann plötsligt Harald, utan att lämna ett spår efter sig. Efter en månad fick Frida ett superduperhemligt brev från Harald där det stod att han var ok, men var tvungen att fly, och att hon var säkrare utan honom och att hon inte skulle leta efter honom. Frida tog då ett jobb som fyrvakt, ensamt men samtidigt nära jaktmarkernas Umeå. Hon hittade det jobbet via AMS hemsida. Hon åker till Umeå endast när hon behöver jaga, och då fluffar hon mest runt bland de kåta studenterna… Lite då och då får hon höra från Harald…
Q&A
Vad känner hon inför att träffa massa andra Tremerer? Skulle hon vilja umgås med andra än de ur sin egen klan, eller är de bara fjantar allihop?
Frida känner egentligen inget behov av att hänga med andra vampisar, men hon lyder Haralds förmanande ord.
Vad skulle hon göra om hon stötte på vampyrjägaren?
Kick his sorry ass!
Gör hon något för att försöka hitta din sire eller låter hon honom vara helt och hållet. Saknar hon honom?
Hon saknar honom, men har ingen möjlighet att nå honom, han når henne…
Hur var deras relation, hjärtlig eller professionell?
Professionell till en början, men med tiden så blev de väldigt goda vänner
Hur fick hon så bra survival skills? Kampade hon mycket? Var hon med i scouterna?
Hon är norrlänning… är inte scouterna obligatoriska där ;)
Hur förberedde hon henne inför Fyrvakteriet? Är dina metereologikunskaper en produkt av den skolningen?
Bra idé, hon lärde sig den skiten som en del i förberedelserna inför jobbet
Ett av hennes långsiktiga mål är att bli kikkazz på Thaumaturgy, men har hon några kortsiktiga, mer personliga mål?
Inte för tillfället, hon känner sig fortfarande lite vilse och förvirrad utan Harald