Bakom Diego Ruiz stod en smärt och blek kvinna med en nervöst flackande blick. Med uppriktig anspråkslöshet reciterade hon sin blodslinje i tillräckligt långt och rakt stigande led upp till Ventrue själv och med ett svagt halsdarr och överdriven ödmjukhet svarade hon på klanfursterådets frågor.
Hon kom med Diego men förväntade sig uppenbarligen inte, som han, ett varmt välkomnande och hon höll sig gärna i bakgrunden. När Peros just vaknat såg han henne och uttalade hennes namn förvånat (ja, nästan förskräckt), men det blev snart tydligt att hon inte var så obetydlig som hon verkar.
På mycket kort tid gick Belladonna från en till synes anonym neonat till klanfurste, sedan protektor över Santa Cruz och Beni. Det är uppenbart att hennes relation till Peros är något annat än nya bekanta, och hennes snabba färd till makt verkar vara kontroversiell både hos före detta klanfurstar och hos neonater. Hennes nervösa sinnelag har inte förändrats, men ödmjukheten flög ut genom fönstret med badvattnet då hon setts ryta åt både Aruma och Ania.
Bakgrund
Det har uppdagats att Belladonna är mycket gammal. Om ryktena stämmer var hon Ñuflo de Chávez kvinna som följde med honom från Spanien för att erövra den nya världen.
Jag var mycket sjuk när jag var människa. Jag hade vad man nu skulle kalla för leukemi. Ñuflo var utom sig och kallade till sig en fältläkare att ta hand om mig, att bli min privata medikus. Och jag blev bättre medan han vårdade mig. Starkare och piggare. Men när Ñuflo skickade tillbaka Álvaro kom svagheten åter över mig och jag blev kort därefter värre än innan. Ñuflo som var blind av förtvivlan kallade dit Álvaro en gång till och gav honom ett bud: han skulle få oändligt med mark om han botade mig inom ett månvarv, annars måste vi skona henne från lidandet och låta henne återförenas med Herren Skaparen. Álvaro som blivit fäst vid mig invigde mig följande vecka och hoppades kunna dölja vad han gjort med mig tills Chávez gett honom belöningen. Som ”morgongåva” samlade han 20 nyss stupade indianer till att stilla den första hungern. Jag kastade upp det igen. Sedan hittade han fem levande indianer som han förtrollade till att ge sig själv till mig. Jag hade knappt smakat förrän jag kastade upp den sista vätska som fanns i min kropp. Nu var jag så hungrig, att när Álvaro som sista utväg lät mig smaka av hans blod… Ja, ni förstår kanske vad som hände. Jag dolde mitt snedsteg genom att muta en indian att gömma kroppen och göra uppenbart att när den hittades så var det de vilda indianerna som gjort så mot honom.
Jag lärde mig leva på det sättet. På egen hand. Ibland var jag nära att bli påkommen, men infödingarna var tacksamma syndabockar. När jag upptäckte mina förmågor i övertalning var den inte svårt att låta dem hämta offer från stiden till mig. Conquistadores, criollos, lipieza de sangre. Jag kunde inte äta något annat utan att bli sjuk. Utan maten blev jag sjuk och svag som innan jag invigts. Det är fortfarande väldigt praktiskt att låta indianerna finna min mat, och det är därför, kan man säga, som jag alltid befinner mig i krigets skugga. Det är min lott här i livet. Priset för att inte förtvina som ett annat offer för sjukdom. Visst, jag skändes något väldigt, så jag höll mig i bakgrunden och försökte att inte göra något väsen av mig. Folk märkte inte att jag åt av våra egna. Även när jag börjat sällskapa med Camarillan (som följt efter min makes gelikar över Atlanten) var det inte läge att förklara om mitt tillstånd, av många skäl.
Jag är fortfarande inte säker på vad det är som gör blodet drickbart, varför Álvaro, Ñuflo och hans soldater var möjlig föda, och inte, vilket jag upptäckte långt senare, de brittiska kolonisatörerna, eller ens de renblodiga sydeuropeiska familjerna. Man kan bäst beskriva smaken som bitterljuv, för mig duger bara den som lämnat sitt hem för att söka rikedom och ära, en konkvistador eller hans ättlingar. Kan ni klandra mig för min desperation? Numer är blodet så blandat, det smutsiga indianblodet som gör mig sjuk finns i nästan alla bolivianer, och det gör mig hungrig och vek.
Sagt om Belladonna
Diego: Så, jag hörde att ni besökte Potosí och hittade ett läger. Var de indianer allihop? Allt står inte rätt till med Belladonna… Diego Ruiz talar om att allting började när hon kom till Lima (i oktober). Hon hade kommit direkt från Santa Cruz (varför jag blev förvånad att ingen här verkade känna igen henne) det var i alla fall var lagmannen sa till mig.
Kända förmågor
Mental Manipulation: glömska
Belladonna
| Spelare — | SLP |
| Koncept — | First lady |
| Klan — | Ventrue |
| Förbund — | Camarillan |
| Skapare — | Álvaro |
| Scenarion — | Santa Cruz by Night |
| Inträde — | SCBN11 |
| Citat — | Vem jag är? Tja, om du inte minns kanske det inte var så viktigt. |