Handling & resumé

Tvillingarna Marshal och Patrick Cooper har anlitat Brightmore for att ta reda på om deras nyskördade te är säkert att skeppa till England. Anledningen till att de är oroliga är att de tror att någon har lagt en sorts förbannelse över drycken, eller hela plantagen. De tror detta för att de stötte på en gammal eremit när de var ute på ägorna och planterade om från kaffe till te. Han uttalade en förbannelse på singalesiska, som Cooper förmedlade till en översättare som sa att det betydde nåt i stil med ”Devornas/gudarnas vrede över er. Den som skördar för egen vinning finner ingen odödlighet, enbart olycka.”

Tiden gick och teet skulle skördas. När så någon skulle provsmaka den färdiga brygden blev han/hon som förryckt. Det var uppenbart att något var fel. En botaniker tillkallades. Det talas om Onda Ögat bland de tamilska arbetarna. Tamilerna (och övriga hinduer) är vidskepliga i allmänhet och det är uppenbart att olyckan är över gården. Husmissionären, Fader Macintosh har fullt sjå med att få dem att bli kvar i den rätta läran när han en gång lyckats omvända dem. Botanikern hittade inga skillnader mellan det bryggda teet, teet på plantagen och den ursprungliga busken som Marshal fått i gåva. Såvitt Patrick minns kan det varit en bröllopsgåva. Marshal är gift med en inhemsk flicka av hög lokal börd.

Efter att den orädde Edward smakat försiktigt på teet Cooper hade med sig beger de sig iväg, en vecka i förväg, till Colombo för att bekanta sig med kulturen. Där träffar Londonbon Carreighan som tipsar dem om ett bra hotell och hjälper dem med allt det praktiska. Han har bott där i ca 3 månader (?) och varit på drift i sydostasien det senaste året. Anledningen är det tillknäppta och stela folket därhemma. Här höjer ingen på ögonbrynen om man lever ut lite.

Edward ger sig ut för att ta reda på lite om teet, och söker upp de visaste männen han kan hitta. En av dem leder in honom på sitt ”gatukontor” och tillreder en kopp medan han mumlar något om "sómam", "amŕtā" och "devân".

Han tar med Filip och Edward till ett dansställe där han bjuder Filip på en privat visning medan han smyger hem i förväg för att lägga an på Alexandra. Försöken misslyckas och väl hemma försvarar Edward sin ”fästmös” heder med en smocka (efter att Alexandra insisterat på att hålla skenet uppe). Hon passar därefter på att ge sig själv åt Filip. I rättvisans namn.

De får gå och dinera hos Guvernören. Han berättar om Ceylons historia och de olyckliga upproren och Kandykrigen, men att allting har stabiliserats under Kronan.

Epilog

Ren vänlighet (och till viss del utmattning) från er sida gjorde att ni blev kvar en liten vecka i Kandy för att se om Herr Cooper någonsin skulle repa sig. Hans skörd hade vissnat på en natt och hans hustru visat sig vara… ja, vadå? Gjorde Soman henne till den odödliga gudom som hon strävade efter? Med säkerhet icke! Då hade hon inte dött för Ranungas tand. De må ha varit vartigrar bägge två, men högmod gick före fall för Prinsessan. Aldrig skulle Herren Gud tillåta en enkel växt vara nyckeln till att skapa ett Pantheon av jämlikar till honom själv såsom indierna påstår?

De följande dagarna uppstår oro på plantaget. Arbetarna kan inte utföra sina sysslor och börjar dikta upp otaliga skäl till vad som fått buskarna att vissna. Ögonvittnen och döda kroppar vittnar om Ranungas besök (förutom Macintosh och Pramuditha återfanns två pojkar som råkade komma i tigrarnas väg). När ingen tröst gick att finna i Macintosh predikning, eller i nya order från Cooper blir tamilerna rastlösa och nervösa. Två unga män försöker hetsa till uppror för att ta över ägorna, men de sätts snabbt på plats av Sepoy Murkesh, som ordnar så att er ballong förs till innergården varifrån ni i säkerhet, bort från eventuella insurgenter som skulle mena att allt detta är ert fel…

Cooper lovar att betala resten av arvodet, trots att han nu säkerligen kommer gå bankrutt. Ni avslöjade ju trots allt pudelns kärna, hur svår sanningen än var att svälja. Murkesh deponeras utav er i Coopers hem, och Cooper skickar telegram till Guvernör Robinson med en önskan om att i egenskap av brittisk medborgare och gentleman få extra militärt beskydd tills han beslutat vad han vill göra med gården. Tredje gången gillt, säger ju den vidskeplige…

Dagböcker

Alexandra om Odlingen

19e aug 1871:
Vi har nu varit en vecka i Indien, och det har varit underbart! Vi mötte genast Mr Carreighan, en mycket välvilligt inställd landsman som hjälpt oss tillrätta alltför väl på ett av stadens finaste hotell. Han har introducerat oss till landets fascinerande smakrika matkultur och till en underbart svalkande dryck - Mint Julep. Klimatet här gör så väl för mitt humör, jag har inte förstått hur mycket jag i London saknat den mättade luften från plantagen. Alla intryck är nya, luften vibrerar av dofter och färger och olika obekanta ljud. Dessutom är det såklart alltid roligare att ha två herrar att ta hand om än bara en (som jag har därhemma). Det är med igenkänning som jag upplever den här osäkra känslan som kommer på vägen till uppdraget, tiden när vi verkligen frågar oss hur vi ska finna en lösning på problemet. Det finns en dubbelhet där, samtidigt som vi tvivlar på våra egna förmågor vet vi ju också att det är något i vår konstellation som driver utvecklingen framåt, som accelererar skeendenas gång. Jag tror att herrarna känner samma ovisshet som jag, men jag drar mig för att lyfta ämnet utifrån min kunskap om deras karaktärer och om vikten av segervisshet. För egen del kittlar den osäkerheten mitt innersta, ögonblicket innan klimax är för mig lika värdefullt som själva urladdningen. Det kan ibland faktiskt bli väl så lugnt där hemma, William är den bäste av makar, men det är just det… det finns inga som helst tvivel kring hans känslor. Lord Dorchester är såklart en antydan till äventyr i vardagen, men jag kan inte känna någon osäkerhet när jag ser honom, bara samhörighet och tillit. Här däremot finns äventyret kring varje hörn!

20e aug 1871:
Hah!

21a aug 1871:
Landade på Ceylon vid lunchtid, förfriskade oss i Guvernören Hercules Robinsons residens. Tog sedan mjölktåget inåt landet och anlände just före middagstid. Intog middag i Filips rum (!) och superade i djungeln. Gick till sängs sent på efternatten, varpå det var mycket svårt att slå sig till ro.

22a aug 1871:
Vi får nog ge oss av snarast, tur därför att vi tog oss tid att vila ut före uppdraget. Känner mig mycket mindre ledbruten än när jag la mig, nattsömnen gjorde mig gott.

Edward om Odlingen

Jag känner, som varje god engelsman, en stolthet för och en ömhet gentemot vårt vackra imperium och menar därför att där det finns nödställda britter i behov av den hjälp som vi kan bistå med, där ska de också kunna räkna med vår assistans! Därför bar det av till Ceylon och Coopers te-plantage.

Det är något speciellt som händer när man reser så långt bort från civilisation och trivsamma rutiner. Allt verkar lite mer möjligt på något sätt, även idéer upptåg som man annars fort skulle avfärdat blir helt plötsligt möjligheter och djärvhet och dårskap kan ibland blandas upp en smula… men det var sista gången jag drack något som en smutsig gammal man kokade ihop i en gränd. På det hela taget är jag mer försiktig med vad jag dricker nu för tiden, och framförallt i vems sällskap, men det får jag be om att återkomma till senare.

Jag har genom mitt intresse för jakt både själv skådat vilda djur i ansiktet och framförallt hört historier från större jägare än mig själv, men känslan av att ställas öga mot öga med den indiska faunan på ett så direkt sätt… ja, jag saknar faktiskt ord. Även om jag i ärlighetens namn inte för mitt liv kan tro att det vi mötte på något sätt kan vara representativt för Ceylon. Prinsessan verkade för all redan från första stund avigt inställd till utlänningar, men att hon dessutom hade en sådan aptit på dem. Nog om detta. Jag säger som jag sa till herr Cooper när vi väl gav oss av: ”Allt som här har skett, det tiger vi om”.

Avslutningsvis vill jag dock mena att vårt kära imperiums framfart över världen ibland medför vissa kulturkrockar som jag nog innerst inne kan önska skulle hanteras något mjukare än de allt som oftast gör. Här tror jag att vi, hur vansinnigt det än kan verka, har ett gott exempel i den gode Percival Buckington – det finns få ord som är så förlåtande som ”skål”.

Och jag citerar

Edward: "Oroa er inte Herr Cooper, det här tiger vi om."

Soma

Soma på Wikipedia

Soma som gudom

The RigVeda calls the plant the "God for Gods" seemingly giving him precedence above Indra and the other Gods.

It is described as prepared by extracting juice from the stalks of a certain plant. In both Vedic and Zoroastrian tradition, the name of the drink and the plant are the same, and also personified as a divinity, the three forming a religious or mythological unity.

The Rigveda (8.48.3, tr. Griffith) states,

a ápāma sómam amŕtā abhūmâganma jyótir ávidāma devân
c kíṃ nūnám asmân kṛṇavad árātiḥ kím u dhūrtír amṛta mártyasya
We have drunk Soma and become immortal; we have attained the light, the Gods discovered.
Now what may foeman's malice do to harm us? What, O Immortal, mortal man's deception?

Soma och fullmånen

In Hinduism, the god Soma evolved into a lunar deity. Full moon is the time to collect and press the divine drink. The moon is also the cup from which the gods drink Soma, thus identifying Soma with the moon god Chandra. A waxing moon meant Soma was recreating himself, ready to be drunk again. Alternatively, Soma's twenty-seven wives were the star goddesses, the Nakshatras - daughters of the cosmic progenitor Daksha - who told their father that he paid too much attention to just one of them, Rohini. Daksha subsequently cursed Soma to wither and die, but the wives intervened and the death became periodic and temporary, and is symbolized by the waxing and waning of the moon.

Mandala 9

The ninth Mandala of the Rigveda, also called the Soma Mandala, has 114 hymns, entirely[1] devoted to Sóma Pávamāna, "Purifying Soma", the sacred potion of the Vedic religion. Similar to RV 8, it cannot be dated within the relative chronology of the Rigveda as a whole; dealing with the Soma cult, a practice reaching back into Proto-Indo-Iranian times (late 3rd millennium BC), some of its hymns may contain the very oldest parts of the Rigveda, while other hymns may be rather recent relative to the other books. As with book 8, each hymn should be studied independently, since the Soma Mandala was not compiled by the redactors in its preserved form on grounds of authorship or clan affiliation, but topically, grouping the Soma hymns.

Persongalleri

Patrick Cooper och Marshal Cooper — Plantageägarna. Patrick är importören och bosatt i London. Marshal bor på plantagen och driver odlingen.
Simon Carreighan — Långturist i sydostasien. Flydde Englands strama livsstil för en mer lösaktigt och exotiskt leverne. Bor för närvarande i Colombo, Ceylon.
Guvernör Hercules Robinson — Ceylons Guvernör. Ensam man med pliktkänsla, visioner om ett världsvitt imperium, och mer tjänare än han kan sysselsätta.
Sepoy Murkesh —
Prinsessan Pramuditha — Gudsaspirerande, somabrukande vartiger.
Fader Macintosh — Välvillig missionär.
Lucky Raj — Missar aldrig det han siktar på.
Ranunga — Sadhu och vartiger, somans beskyddare och devornas tjänare.

Bilder

Veckor i en ballong 5

Tema —	Te
Plats —	Ceylon
Tidsperiod —	1971
Föregående —	Kusten klar
Nästa —	Milisen
Rollfigurer —	Alexandra Addington, Edward Wellington, Filip Danielson