Milisen

Prolog

När man kämpar för upplysning och rättvisa kan skaffar man sig såta vänner och bittra fiender under resans gång.

Det är höst och Ni har utforskat tillvarons mystiska skrymslen tillsammans med Samfundet i två år. Det är endast tre månader efter händelserna på Ceylon och Ni har enbart haft möjlighet att diskutera äventyret med Brightmore som hastigast. Brightmore har aldrig hört talas om vartigrar och inte ens påträffat någon varulv under sin tid som sanningssökare. Kan det vara så att ni, vid det här laget, har passerat honom som auktoriteter på ämnet övernaturliga varelser?

Plantorna som Herr Danielson smugglade in i landet verkar ha överlevt resan, Alexandras make verkar ha något som tynger honom, men Edward kan återförenas med sin trolovade, förhoppningsvis utan att röja sitt dubbelliv.

Tidigt måndag den 7:e november, medan Du rastlöst vankar av och an i ditt hem, når ett telegram Din butler eller hallbyrå:

Sir Holmscroft & Lady Eunice har härmed nöjet att inbjuda …
…Lord & Lady Sidmouth…
…Den Ärade Unge Herr Edward Cecil Wellington…
…Herr Danielson…
…på middag, lördag 19 november klockan sex.
V.G. O.S.A.

Persongalleri

Dr. Nelman Judisk läkare som går Lord Dorchesters ärenden. Goeffrey Standish Mäklare i Standish & Son. Alexandra engagerade honom i en affär med hög diskretion varefter han när ett hopp om vidare förbindelse med affärsmannen Addington. Mån om status och dekorum.

Bernhard Binksworth

Sakramenten i Dola En engelsk herre med storhetsvansinne som gav sig själv en gudalik position när han installerade sig i ett kloster i den lilla bergsbyn Dola i Herzegovinaprovinsen och tvingade...

Biskop Jonathan Rosebum

Jonathan Rosebum är biskop i en liten anglikansk kyrka som inte gör mycket väsen av sig. Han har inte tid att ge söndagspredikningar och hjälpa vilsna lamm. Hans verkliga sysselsättning är att hjälpa...

Bixby

Atlet och Idrottslärare på Cheapside Elementary School for Boys. Även vigilant och vapenmästare i Gideon Planke-milisen. Bixby Spelare SLP Koncept Atlet och jägare Scenarion Veckor i...

Donnchadh McGwyvernyn

Donnchadh (Duncan) är en bekant till Benjamen Holmscroft. Inte en sponsor till samfundet, men likväl en vän i nöd. När hans syster Morna oroade sig över sitt barn åkte ni upp för att träffa paret...

Dr. Wilson Wooley

Wooley var anställd i administrativ tjänst hos Milisen och är alltid i glad i hågen. Han har stenkoll på biblioteket, arkivet och alla akter som förs över alla Monstrum i London, ibland behöver han...

Frederick Graham, Baronet of Netherby

Ledare för Gideon Planke-milisen. Hustru: Jane Hermione Frederick Graham Spelare SLP Koncept Häxjägargeneral Scenarion Veckor i en ballong Inträde Milisen Citat Död åt...

Morna Cameron

Morna ingick i ett semiarrangerat äktenskap med Angus Cameron utan att veta att han var ett hittebarn och en bortbyting. Angus mor tillhörde en avlägsen gren av en fin klan, men hade inga arvingar....

Percival Buckington

Den fullaste mannen i brittiska imperiet. Alltid där för dig. Har som mål att kräkas i varje gathörn i alla brittiska kolonier. Percival Buckington Spelare SLP Koncept Den fullaste mannen...

Ruben Damer, Earl of Dorchester

Lord Dorchester har ett dunkelt förflutet. Han är känd bland Londons societet som greven som håller de makalösa balerna. Makalösa i det att alla unga flickor blir som förryckta av tanken att få se...

Sally Rowan

Lord Dorchesters gamla flamma som vände sig mot vampyrerna och allierade sig med häxjägarna i Gideon Planke-milisen. Nya rön antyder att Sally hjärntvättats av en helig relik. Nu har Dorchester hittat...

Sir Benjamen Holmscroft

Nätverkande, sällskapande, undersökande akademiker av det övernaturliga och medgrundare av Samfundet. Holmscroft är en småkärv gentleman med oklar bakgrund som tillsammans med Brightmore tog initiativ...

Sir Milton Brightmore

Sir Milton Brightmore tillhör ett sällskap, nej en samling löst organiserade individer med goda resurser, höga ideal och gemensamma mål. De upprättar ett arkiv över paranormala fenomen. Från...

Velma Ridgeton & Sibylla Cocksport

Ett par damer med ruter i som inte skräder sina ord! Är på varje bal och tillställning som är värd sitt namn, om inte annat för att hålla sig à jour med läget i societetens kräm, gräddan av eliten...

Dagböcker

Filip om Milisen

Veckan har sannerligen varit händelserik! Inte nog med att nindningen Binksworth hade den dåliga smaken att överleva våra eskapader i Dola och ta sig tillbaka till London, dessutom finns det i staden en organisation som inte förstår bättre än att vilja föra väpnat krig mot allt de inte förstår.
Dessutom har jag för första gången insett, blåögd som jag är, att vår lilla kampgrupp kanske går mot sitt slut. Nå, en sak i taget.

Först: Gideon Plank-milisen. Efter en ganska trist middag hos Holmscroft (en hederns man och det var onekligen trevligt att bli inbjuden) blev jag besökt av en herre vid namn Grayham. Han sa sig tala för sagda milis och ville rektytera oss till den. Naturligtvis fattade jag genast misstankar. Mitt samvete sa mig att jag på inga villkor kunde slå mig i slang med dem. Någon som hävdar att andevärlden till sin natur är ond har mycket att lära och har ingenting förstått. Och sannerligen! Det visade sig att jag själv stod med i deras lista över "monstrum" och att planen var att vi skulle "användas" och var acceptabla förluster.

Efter ett hisnande inbrott förstod vi vad de ville att vi skulle göra: bringa Binksworth om o-livet. Vilken var någonting jag verkligen inte hade någonting emot. Men absolut inte i deras regi. På omvägar blev det nu istället så att Dorchester tog hand om den saken. Det är en herre jag inte alls är säker på är en god vän och bra allierad, men i detta fall har jag mycket hellre samröre med honom än människorna som säger sig kämpa för det goda. Men jag tror på inte sätt att Dorchester är att räkna med i längden.

Vilket leder mig till nästa sak: Alexandra och Edward. Gud ska veta att jag inte förstår mig på dem ibland. Tydligen har Alexandras lösaktighet (som är okonventionell och opassande men allvarligt talat ibland är rätt uppfriskande) spillt över även på Edward. Jag är fortfarande inte säker på vad som hände, men jag tror att Alexandra lade an på honom så grovt att han tog genuint illa upp.

Jag kände mig nödgat att skälla ut båda två efter noter för att få dem att förstå att det faktiskt finns viktigare saker här i världen än konvenansens regler. Hur den här inre konflikten kommer att lösa sig (om den gör det) vet jag inte. Alexandra sa att Dorchester hade ett finger med i spelet även här. Om jag förstod saken rätt så vill han att Alexandra ska få barn med Edward för att hennes man är steril. Där någonstans så slutade jag lyssna eftersom mina öron blev väldigt trötta. Väldigt, väldigt trötta.

Alexandra om Milisen

18e november 1871:
Imorse drack jag första koppen rosenrotste, och ska jag tro den där halvperverse doktorn så ska det inte finnas några hinder i min kropp iallafall. Det är ju skönt att veta på något sätt, för även om jag aldrig haft någon egen barnaönskan så har ju tvivlet funnits där bakom. Nu behöver jag aldrig mer ta notis om någon skulle antyda saker i framtiden. Jag vet inte om jag missförstått (det har väl bara varit halvkvädna viskningar) men det finns nog någon koppling att vissa män som besöker en speciell typ av etablissemang sedan har svårt att bli fäder. Men det kanske inte kan hända kvinnor, eller så har jag haft någon sorts tur, jag vet inte. Nu kan de bita sig i tungan iallafall, om de hade vetat att jag visst kan få barn! Men doktorn var inte rolig..
Dahmer är inte halvpervers, det kan man iallafall inte anklaga honom för! Jag har aldrig träffat en fräckare och nedrigare man. Hur kan han över huvud taget stå för att han är så där avvikande? Och hur kan det vara så fullständigt kittlande, lockande, hisnande, vidunderligt, storslaget, intimt, hjärtskärande, smärtsamt hjärtekrossande för mig?
Det finns ingen annan man som är som han. Men han är väl ingen man heller. Tänk om det fanns en riktig man som utmanade mina (mina!) moralkoder på hans sätt. Det hade varit en man att sätta tänderna i.
Nej, vad menar jag med det? William är ju allt en kvinna kan önska sig. Och det är ju klart att Dahmer är en man, vad skulle han annars vara?! Tänk om man hade kunnat ha honom.

Nu är bollen i rullning. Jag har druckit teet. William har bestämt premisserna OCH helt tagit sin hand från företaget. Via Standish & Son har jag fått hyra ett mindre hus, vilket William gått med på att betala för. Judith har installerat sig där, och tag underåller sovrummet och en liten salong.

24e november 1871:
Eunice kan vara så påfrestande ibland! Hon är inte alls den lättsamma vänninna som jag behöver, det är bara avundsjuka och hopsnörpta miner för hela slanten med henne! Och den där stöddige Baronetten Grahame kan jag inte förstå hur hon kunde bjuda in alls! Tvinga oss belevade, sekulariserade stadsbor att frottera oss med Gideon Planke-milisen! Och som han behandlade sin lilla fru till råga på allt! Jag har varit gift med en och annan självsäkert bufflig mansslok, men den där väna lilla varelsen var ju kuvad som en husslav. Jag kommer sätta dit honom imorgon. Jag har blivit inbjuden till högkvarteret nämligen, och det var ett misstag som han kommer gräma sig över i övermorgon. Vi flickor måste hålla ihop! Dessutom tål jag inte Gideon-Planke milisen, och om han är för dum för att känna av det så förtjänar han att bli bortgjord! Eller vad jag nu ska göra mot honom. Det ger sig väl.

Träffade pojkarna på middagen hos Benjamen och Eunice också! Alltid lika roligt att träffa dem, men tråkigt att vi inte haft orsak att åka iväg på så länge. På något sätt är det lustigt att Edward inte har den blekaste idé om vad han kommer ställas inför i huset från Standish & Son. Fast å andra sidan känns det inte komiskt alls, jag lider av något så ovanligt som bristande självförtroende inför det här värvet… Men det är ju bara så att han passar perfekt in på Wills specifikationer. Det vore också svårt att hitta en annan villigare medhjälpare på så kort tid. Dessutom har han ju såna vackra, intellektuella ögon som skulle se helt bedårande ut på min son!

Säkert har jag för mig själv byggt upp bilden av ett inbillat motstånd i honom, han kommer säkert vara med på leken om jag bara ger honom rätt förutsättningar. Men jag kan absolut inte berätta baktanken för honom, den skulle han aldrig gå med på. Han är svår att förstå sig på när det gäller den här sortens saker, men han kan ju bara inte vara sådär oskuldsfull som han hela tiden låter påskina. Jag har ju med egna ögon sett vissa av hans kvinnoaffärer! Och han är ju snart gifta karln gudbevars! Fast det vore onekligen lättare att rekrytera Danielsson, nu när doktorn sagt att det måste ske inom de närmsta dagarna om jag inte ska behöva vänta en månad till.

25e november 1871:
Binksworth är död. Vilken otrolig lättnad, vi kommer aldrig igen riskera att möta honom. Att skaka av mig vetskapen att han är därute är som att äntligen lämna det kallbrandsstinkande militärsjukhuset. Vilken frisk frihet! Jag vet att han kommer fortsätta att plåga mina mardrömmar, men jag är Reuben så otroligt tacksam att han lyft det här oket från allas våra axlar! Ja det är vi alla. För visst är Dahmer en karaktär som säkert skulle kunna gästa mardrömmar, men Binksworth var ett monster av en helt annan kaliber. Dessutom har jag vikt en helt annan typ av drömmar för Reuben.

Det är inte utan att jag grämer mig över att Danielssons och Edwards höga ideal omöjliggjorde för oss att djupare infiltrera Gideon-Planke milisen – men vad vet jag om nyttorna med ideal. Edwards ideal står mig verkligen upp i halsen just nu. Tack gode gud att Danielsson är lite mer selektiv med att sätta sig på tvären i tid och otid. Jag förstår verkligen inte vad som är problemet – det var inget fel på umgänget, vi var båda väldigt nöjda i stunden. Han kan inte komma och skylla på mig för att han följde sina egna impulser. Bara för att jag också ville! Det är han som är mannen ändå. Som får styra och ställa och utbilda sig och rösta och resa vart han vill och skjuta och slåss och ha hur många älskarinnor han vill och kandidera till premiärminister eller vad han vill, utan att omvärlden bryr sig! Men de är aldrig nöjda, männen. Inte förrän de lassat över alla sina moraliska snedsteg på oss, så som de bestämt att det ska vara ända sen Eva i lustgården.

Jag klagar inte ens på det. Men nu får han ta sig i kragen och bete sig som den man han är. Det är det enda.

Edward om Milisen

Jag vill minnas att jag nämnde att vi åter skulle träffa på Gideon Plank Milisen? Det gjorde vi, och vi vart till och med inbjudna att gå med dem! Eller ja, Milisen, det var ju bara ett av de föga kära återseenden vi råkade ut för; monstret från Dola, den vedervärdige vampyren Binksworth, hade tagit sin djupt tragiska samling… varelser… till London för att slå pengar av den mörkare och lägre delen av den mänskliga nyfikenheten. Men en sak i sänder.

Det var faktiskt genom Holmescroft som vi kom i kontakt med milisen. Vi hade alla tre blivit bjudna på middag den 19 november till Holmescroft och hade där det tveksamma nöjet att möta deras ledare baronen av Netherby, Fredrick Graham med fru. Graham bjöd in oss att bevista deras lokaler, antagligen i syfte att imponera på oss med deras samlingar böcker och föremål men vi fann nog ganska kvickt att det faktiskt inte var något för oss. Jag hade sedan min exorcism i vår kamp med succubusen haft en viss förhoppning om att den katolska tron kanske kunde vara något att vila sig mot i vår till synes ändlösa kamp mot ondskans makter, men mitt möte med biskop Rosebum i milisens högkvarter suddade ut sådana förhoppningar hos mig. Maken till oförlåtande, dogmatisk, kallhamrad bibelvrängare har jag då aldrig mött. Vi fann dessutom att milisen spionerat på oss och att deras inbjudan verkligen varit en med en dold agenda. Danielsson gjorde klart att han inte under några som helst omständigheter tänkte samarbeta med milisen och jag var böjd att hålla med honom.

Så var det Binksworth ja. Jag kan tyvärr inte säga att det var några modiga gärningar från vår sida som gjorde slut på den demonens konster. Faktum är att jag inte kan säga att jag faktiskt vet vad som hände honom… eller ja, vad vet jag ju. Hans huvud skiljdes från hans kropp, men jag såg det inte ske och även om jag är villig att sätta mitt goda namn på att det var Dorchester som visade sig vara den mindre ondskan, så vet jag faktiskt inte.

Mitt goda namn ja. Det var så att… nej, jag är för upprörd för att ens… Jag skäms å det grövsta, och jag har verkligen anledning till det, men… jag prövades och bestod inte testet. Den delen av skulden är min. Men att ett sådant prov skulle komma från en bundsförvant, en vän, när jag så tydligt gjort klart att jag inte ville vara… som av gudarna vete för anledningar så envist bestämt sig för att… nej! Jag gjorde det enda rätta! Jag tog kontakt med maken, bekände vad jag varit delaktig i och överlämnade åt honom att avkräva mig den upprättelse som var hans att kräva.

Och karl förlät mig!

…utan anmodan eller minsta känsloutspel. Jag förstod ingenting. Han verkade inte ens förvånad! Det ligger minst en hund begraven här, men för närvarande är jag så upprörd att jag inte ämnar gräva upp den. Jag tänker tvärtom ha så lite med både make och maka att göra som möjligt. Dock har jag inget annat val än att bekänna för min stackars Lizzie vilken svag krake hennes fästman är. Jag har svårt att föreställa mig hur hon ska återhämta sig, hon kommer gråta floder och pappa kommer få som han egentligen vill – en annan sonhustru. Jag ser inte hur det här annars ska gå.

Just nu far min tankar mest till att fly undan eländet och alla skriverier det oundvikligen kommer att leda till.

Äventyr!

• Miljö: World of Darkness under den viktorianska eran med inriktning på äventyr, folktro och sköna one-liners.
• Tema: Hemliga salonger, dimhöljda gångar, London brinner, farliga fångar.
• På en skala till fem innehåller äventyret:
  • Fysiska utmaningar 4
  • Socialt spel 5
  • Problemlösning 5

Veckor i en ballong 6

Tema —	Hemliga salonger, dimhöljda gångar, London brinner, farliga fångar.
Plats —	London
Tidsperiod —	November 1971
Föregående —	Odlingen
Nästa —	Hemsökaren
Rollfigurer —	Alexandra Addington, Edward Wellington, Filip Danielson