Hemsökaren

Prolog

Milda vålnader! Är det en gast? Är det en myling? Är det en vindil?

Ett landsortsgods har problem med ett spöke. Änkan till den nyligen bortgångne vill helst inte ens visa sig förrän sorgeperioden är över, men hennes kusin har bjudit in diverse husgäster för att se till att alla inblandade så snart som möjligt kan "gå vidare". Föga anade han att ni skulle dyka upp.

Teman

Persongalleri

Maxfield Boone

Något år yngre frienemy från Edwards Oxford-tid. Läste klassisk litteratur och poesi men fokuserade mer på idrotterna. Ser ner på boxning men älskar krocket. Skulle spela mer kricket om det inte var...

Morris Whitlock

Post mortem-fotograf som anlitades att fota den döde vid Madlocke Estate. Detta var det officiella uppdraget, men Whitlocks utrustning var kapabel att fånga spökens ektoplasmiska uppenbarelser på bild...

Pojken Santiago

En pojke vid namn Santiago verkar spionera Alexandra. Han är på rätt tid vid rätt plats - med rätt varor. Vems ärenden springer han, och kommer Alexandra acceptera välgörenheten? Det har avslöjats att...

Tiggaren Tomas

Tomas svarade på Maxfield Boones annons. Tomas vet mycket om de döda, men vad som verkligen tar upp hans tankar är det lidande herrskapen i de välbeställda landsortsgodsen orsakade honom innan han...

Octavius Ropner - den döde
Pearl Ropner - den sörjande änkan
Octavius Junior - den numera faderlösa
Marsha - Zigenarflickan, Ropners älskarinna
Donka - Zigenarmatronan
Zigenarfamiljen: Finn (en av två pojkar), äldre broder, hunden.
Hushållet: Betjänt Villiers, Kammartjänare Mr Lowe, Kammartjänarinna Miss Stokes, Butler Mr Pritchard, stallmästare, kokerska kökspiga mfl.

Epilog

När den slemme syndaätaren Tomas avlägsnat sig från ägorna med hjälp av stall- och jägmästare tittade husets tjänare fram bakom inredningen. Den brännskadade servitören repade sig aldrig, så Unge Herr Wellingtons skador blev pigornas första prioritet. Det som borde varit det dräpande skottet från Purdey-bössan blev till Alexandras förvåning enbart ett avgörande för Tomas kapitulation och efter att Danielson bekräftat Tomas erkännande att han "inte kan dö" uppkom enbart fler frågetecken.

Marsha, zigenarflickan förstod när ni förklarade att halsbandet binder Herr Ropner till den här världen. När hon tog det av sig blåste en vildil tvärsöver stigen och enbart Danielson såg den döde uppenbara sig. Spöket såg ängsligt på medan kamésmycket bytte händer, men Alexandra kunde tydligt känna en närvaro ända tills det att hon oförmärkt placerade halsbandet under ett vitrinskåp i matsalen. Det skulle dröja länge innan en piga upptäckte det och vid det laget skulle det anses ha varit borttappat snarare än sanningen.

Ropner gjorde inget väsen av sig den natten det tog för honom att inse att hans otro inte skulle hemsöka honom längre och han gick vidare. När ingenting hände 13:10 påföljande dag raderades alla kvarvarande tvivel hos kökspigan, Maxfield eller andra som inte riktigt tagit till sig att Tomas, en Cockney, orsakat all denna hälsovådliga hemsökelse.

Efter ytterligare en natt hade även Fru Pearl Ropner förklarat att hon var redo att besluta om ett datum för begravningen.

Medan Unge Herr Wellington fick hjälp av stallmästaren att fylla ballongen såg han hur en likvagn körde upp till godset för att hämta den stackars Whitlock i en makaber scen. Zigenarna hade givit sig av dagen innan och allt som var kvar var en upptrampad jordplätt med en hög aska i mitten.

Nu är ballongen packad och en dimmig morgon stiger alla ombord. En kökspiga lämnar över en korg med matsäck när ni ser Ba Boone stega ner genom ängsdiset. Han räcker Edward en bunt pengar inslaget i brunt papper med snöre om.

"Du sa att du inte behövde dessa gamle kamrat, men prispengarna är era, det råder inga tvivel om vem som vann den här matchen. Behöver ni en anledning att sätta sprätt på dem, besök The Derby nästa säsong och satsa emot mitt nyförvärv St. Blaise. Det finns inget så nervkittlande som ett bra hästlopp. Då får man veta att man lever."

Dagböcker

Filip om Hemsökaren

Till min stora glädje är jag inte ensam i denna "existens"! Och till min stora förskräckelse är jag inte ensam med min gåva.

Mötet med Tomas är ett bevis på två saker:

  1. Jag har långt ifrån insett möjligheterna och farorna med vad det nu är jag är för någonting.
  2. Det finns "människor" med en helt annan grundinställning till sin varande. En inställning som jag aldrig kommer att kunna förstå eller ens acceptera..

Att utnyttja detta predikament enbart för egen vinning tycks mig direkt motbjudande och än mer onaturligt än vad vanliga människor skulle betrakta oss som ifall de kände till vår existens. Hårt måste sättas mot hårt i dessa fall, utan pardon.

Striden mot Thomas gjorde att det blev mycket svårare att hålla mitt tillstånd hemligt för mina medresenärer än jag hade planerat. De ställer frågor och är ….både oroliga och misstänksamma. Tills vidare svarar jag undvikande, de behöver inte veta mer än de måste.

"Varelsen" och jag talar fortfarande inte med varandra men den skrämmer mig inte lika mycket längre. Jag tror inte att det finns mycket ondska i den alls, men eftersom vi inte kommunicerar än så vet jag inte vad den vill eller riktigt vad den är. Men uppenbart är att vi är knutna till varandra. För alltid.

Beträffande mina reskamrater så verkar alla ha förändrats en smula sedan sist, vilket väl är fullt naturligt. Dock så ska jag villigt erkänna att Alexandras utveckling inte tycks mig nyttig för henne. Jag är inte helt säker på vad som händer, men jag tror inte hon vet det heller…

Alexandra om Hemsökaren

1872:

Edward om Hemsökaren

Jag har alltid tyckt att vår vana att fotografera våra hädangångna är en smula obehaglig…

Jag hade nyligen kommit hem från min vistelse i Afrika där jag försökt glömma Lizzie, Alexandra och allt som hade hänt, och genom Brightmore blivit ombedd att resa till ett landsortsgods för att hjälpa till med ett ondsint spöke. Naturligtvis vad både Danielson och Alexandra med… vilket trots allt verkade gå ganska bra, även om jag kanske helst sett att det bara varit vi herrar som rest.

Godset hade tillhört en viss Octavius Ropner som legat död i snart en vecka och som nu verkade spöka för sin änka och sin son. Änkan visade sig vara kusin till en gammal bekant från Oxford, en bortskämd smilgroda i ärlighetens namn, vid namn Maxfield Boone. Eller Ba, som vi kallade honom på den tiden.

För att återge det hela kort så var Ropners osalige ande kvar på godset, det intygade Danielson, men ingenting pekade på att det var han som fick böcker att flyga runt eller elden i vedspisen att flamma upp och bränna tjänstefolket. Ba hade dock anlitat en annan spökjägare, som vi först trodde var en bedragare men som faktiskt visade sig besitta helt otroliga krafter, och det var han som låg bakom de våldsamheter som skedde i huset. Till detta hade Ba också anlitat en fotograf som tagit ett stort antal bilder på den döde. Jag mins några fotografier som kom om jularna hemma på Wellington Hall med avlidna släktingar som gått bort under året och jag mins än idag hur främmande och kusliga de döda såg ut. Jaja, nog om det… den stackars fotografen miste livet då han tagit en bild som avslöjade Thomas – den andra spökjägaren, och det hela urartade i en vild kalabalik i vilken mannen mottog inte mindre en tre skott från farfars Purdey (vilka bara månader tidigare fällt två bufflar och en elefant) och i gengäld bjöd mig på någon vedervärdig trolldom som kom mig att blöda ur både näsa, mun, ögon och öron. Tillslut fick Thomas nog och gav sig av och vi kunde plåstra om våra sår och ge oss av kort efteråt.

Men hur var det med spöket Ropner då? Ja, det var en fråga om en otrohetsaffär faktiskt. Han hade haft en affär med en zigenarflicka som han gett en av sin hustrus ringar och hans ande kunde inte finna vila så länge frun riskerade att upptäcka att hennes ring saknades. Alexandra och Danielson gjorde gemensam sak med att övertala flickan, kvinna till kvinna, att lämna ifrån sig ringen respektive intyga att Ropner faktiskt nöjda sig med detta och fick ro.

Några av de förklaringar som Danielson bjöd på oroar mig dock. Det verkar som att han under min tid i Afrika själv rest utomlands och där på något sätt fördjupat sitt kunnande och sin kraft i en esoteriska världen. Jag kan bara i mitt stilla sinne undra vad han fått betala för detta…

Äventyr!

  • Miljö: World of Darkness under den viktorianska eran med inriktning på äventyr, folktro och sköna one-liners.
  • Tema: Det hemsökta huset.
  • På en skala till fem innehåller äventyret:
    • Fysiska utmaningar 4
    • Socialt spel 3
    • Problemlösning 5

Veckor i en ballong 7

{$del}
Tema — Det hemsökta huset.
Plats — Somerset
Tidsperiod — juni 1972
Föregående — Milisen
Nästa — Ångaren
Rollfigurer — Alexandra Addington, Edward Wellington, Filip Danielson
Chandelier.gif
Unless otherwise stated, the content of this page is licensed under Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 License