Handling

När Arkitekterna är i färd med att projektera vad som kan komma att bli ett nytt Elysium får de konkurrens av en finansman vid namn van der Hoeven som appellerar till Prinsens sinne för dramatiska och erbjuder en stängd teater som alternativ. När Beatrice sänds ut för att med hjälp av kontakter i rådhuset och mäklarexpertis utdöma teaterns duglighet hittar hon istället för en möglig vägg något riktigt ruttet bakom kulisserna…

Flickorna

Beatrice anteckningar

15 Februari 1926 onsdag

Graham berättar att prinsen har beordrat bygget av ett nytt Elysium. Det är en fantastisk möjlighet för oss att visa framfötterna. Graham har till och med ordnat med en lokal som förslag. Men oväntat nog hade ett till förslag kommit in på prinsens bord. En gammal teater, det tilltalar ju prinsen välkända och lite löjliga förkärlek för dramatik.

Det visade sig att teatern egentligen skulle ha rivits, min kontakt, Big Mick, på stadsplaneringskontoret i rådhuset ville att jag kom in nästa dag. Jag och Robert gick och åt på ett fascinerande nytt ställe i China Town. Prima! Han vet verkligen hur man underhåller en dam.

16 februari 1926 torsdag

Big Mick berättade att Jefferson hade betalat enorma summor för att få köa just den här teatern. Detta hade gjort så att inspektörerna blivit övertalade att inte titta så noga på vad som kanske bröt mot byggnadsreglerna. "aha" tänkte jag då "det kanske. Är så mycket fel att de inte kan, lagligt i alla fall, sälja fastigheten i befintligt skick. Det verkar dock som att borgmästaren har ett stort intresse av det här och ska ha tryckt igenom det här.när borgmästaren en kompis till Jefferson? Men kära Mick lät mig i alla fall få nyckeln dit så att jag skulle kunna ta mig en titt.

Jag ringde dit Robert och så började vi utforska stället. Det var i dåligt skick ja visst, men tyvärr verkade det inte som att teatern var i tillräckligt dåligt skick för att rättfärdiga rivning eller fördröjning av försäljningen. Men när vi kom in i själva scensalen så hörde vi musik. Svagt.. Och vi följde ljudet ner bakom scenen och till logerna.

Slutade sessionen i källaren bakom scenen i den gamla teatern som Jefferson hade köpt för att föreslå till användning för Elysium till prinsen. Var där med Robert Carlton och utforskade för att kolla om teatern bröt mot några byggnadsregler så att det skulle behöva rivas.

Kom till en en dörr med ett foto fastsatt på yttersidan. Lappen hade en dikt på baksidan som insinuerade att Rosie var en prostituerad. Musik spelade där inne. När vi knackade på så öppnades bara en tittlucka. Hon verkade inte vilja prata speciellt mycket.

Rosie heter kvinnan bakom dörren. När vi var på väg ut så tänkte jag att Rosie kanske skulle vara mer pratsam om Robert inte var med. Hon berättade att hon inte ville prata om folk som hon känner ( som Jefferson). Så hon känner honom alltså. Hon ville dessutom inte komma ut ur rummet för att hon har "blivit ett monster" .. Eftersom hon är vampyr nu så drog jag slutsatsen att hon måste vara nosferatu. Vårt samtal blev avbrutet då Robert hörde att någon annan kom in i teatern. Vi försökte gömma oss och lyckades precis.

Jag berättade för Robert mina misstankar. Jag undrade ifall han kanske kände nån nosferatu som kunde hjälpa oss att identifiera henne eller hennes sire. Robert kom på att han skulle kunna prata med William Cobb. Herzel Baum är William's Sire och Herzel är nosferatus priscus. Det lönar sig att vara med i Invictus. Vi lämnade varandra utanför teatern och jag passar på att åka och titta på vårt förslag till det nya elysiumet. Aaron p. Longs ghoul möter upp mig och är jätte gullig och hjälper mig med anteckningar. Jag blir alldeles passionerat inspirerad. Den här magnifika våningen har inte bara potential, den ligger dessutom mitt i ett curry kors där flera av stadens största ley linjer korsas. Sen att det är granne med rådhuset är liksom pricken över i:et.

17 februari 1926 fredag

Jag vaknar och kommer på att Big Mick hade bett mig komma på en välgörenhets middag för svältande hundar. Åh nej… Jag kan ju inte gå själv. Jag ringde Robert han var upptagen, Graham likaså. Kändes inte riktigt säkert att ta med mig en människa… Så jag ringde den där stackars barägaren som råkade så illa ut i förra månaden, Boyd. Han hade lust att komma. Kul!

Robert ringde innan jag blev upplockad av Boyd och berättade vad William hade sagt. Det finns tydligen inga kvinnliga nosferatu i staden som är registrerade. Definitivt inte invictus hur som helst. Kan det vara så att det är en vampyr som blivit deformerad på annat sätt?

Väl på middagen så hade jag ganska trevligt. Lite problem med att gömma att jag inte åt… Boyd verkade ha det trevligt med, fast lite oroad av hundbajset som var överallt på golvet i den fina bankettsalen i rådhuset.

Big Micks fru Penelope, verkar vara en sån där som försöker hitta en mening men livet men lyckas inte riktigt. Aja, det är inte min ensak. Det var en ganska tråkig tillställning. I alla fall tills Battery Bill dök upp! Med sina carvey boys! Jag har inte träffat mannen förut men kan har ju hört…. Han rånade alla på middagen.. På allt! Fruktansvärt, men värt att rapportera i alla fall. Boyd lovade att han skull prata med Paul Foster åt mig, så att vi kan prata om det.

Väl hemkommen, pustar jag ut. Slänger mig på soffan och tänker att jag måste reda på mer om Rosie. Det finns ingen tid att förlora, och natten är fortfarande ung. Jag tar på mig mina bästa diskreta kläder, den lilla svarta och en trenchcoat och tar mig till The Garden Theatre. Det verkar inte som att det har varit någon där sen igår… Så jag går in.

Redan när jag kommer in i teatersalen så hör jag musik. Det måste vara så att dörren nu är öppen till Rosies lilla rum. Jag försöker få kontakt med Rosie utan att skrämma henne. Men det visar sig att det är en helt annan varelse som möter mig när jag kommer ner för trappan. En blond dam med en minkboa och inget annat på sig dansar och röker för sig själv där nere i mottagningsrummet. Oj… Så.. Hmm..

Det här är ju en dam som uppenbarligen har njutit lite för mycket av opiumets tvivelaktiga gåvor. Blivit bortblåst… Eller utblåst, eller hur man nu säger. Den blonda damen berättade att hennes namn är Daisy

Robert Carltons samtal på förbundet ledde till en viktig ledtråd.. Det finns bara en känd nosferatu som är obunden till förbund. Han heter Eugene Clapper… Och här kommer pricken över i:et, han var föreståndare till The Garden Theatre, upp tills han försvann för ett år sen.

Daisy' s tur idag. Giorgio Fontacelli, skådespelar kompisen till laurence wilder som satt id vårt bord tidigare på kvällen, är hennes kund. Det vet jag för att jag träffade honom utanför teatern. Jag flirtade lite och gav honom mitt kort så jag hoppas att han ringer så jag kan få reda på mer om honom och hans relation till teatern och Daisy.

18 Februari 1926 lördag

Jag vaknar av att det knackar på min dörr. Det är Paul foster. Battery Bill har inte avslöjat sig tillräckligt. Det verkar som att Paul har haft med battery bill att göra tidigare. Men han suckade över att än en gång hade Bill inte avslöjat sig tillräckligt, och Paul kunde inget göra för att arrestera honom efter de mänskliga lagarna.

21:00
Vid niotiden så lämnar Paul mig, då passar jag på att ringa Big Mick. Jag tänkte att han kanske har numret till Laurence, som har numret till Giorgio. Mick blev nog lite svartsjuk när jag frågade men det tål han nog!

Hmm… Bäst att jag tittar till teatern idag igen, det kanske är Rosie igen eller jag kommer i alla fall få mer information.
När jag kommer dit så hör jag en liten flicka skrika gällt. Jag närmar mig scenen, där ljudet kom ifrån, med försiktighet. Det är nästintill bäckmörkt inne i salen. Jag hör hur två personer springer efter varandra och den lilla flickrösten skriker "pappa!". Jag försöker då ta mig till henne. När jag kommer upp på scenen hör jag ett dunsande ovanifrån, jag tittar upp och ser en man titta ner på mig. Han springer iväg illa kvickt och flyr teatern gissar jag då jag inte hör honom något mer sen. Jag letar fram till den lilla flickan som försöker gömma sig bland de dammiga scenkläderna bakom ridån.

Hon verkar väldigt motsträvig till att räddas. Inte så konstigt kanske.. Jag borde ju förstått att det var en tjej med samma problem och yrke som Rosie och Daisy. Men hon ser så ung ut.. Hon måste varit en vampyr länge, för när jag tittade in i hennes ögon var det inte en 14 årig flicka som tittade tillbaka.

Vi kommer över den initiala fadäsen jag gjorde, alltså skrämma bort hennes kund, och vi börjar pratar lite. Jag frågar om de andra flickorna, berättar vad de har sagt och Buttercup reagerar med att Petunia är en skvallerbytta. Hon inser dock att jag nu kan ganska mycket

Buttercup - petunia är en skvallerbytta. Jefferson och Eugène var vänner men inte längre? Eugène är papp?

Inte berätta om Eugène än till William Cobb.

Sover.

19.02

Steven o'Connor, polisen, kommer och hämtar mig så att jag ska kunna göra en vittnesmål ovh lineup. Möter giorgio. Han bjuder mig på middag.

Giorgio är gangster. Har vänner som gör allt för honom. Känner Jefferson, men inte på en vän nivå.

Giorgio var n rehular hos daisy. Han blev kär i henne. De skulle rymma tillsammans.. Men sen helt plötsligt för ettnår sen ändrade hon sig. Hon kunde inte lämna hennes systrar.

Rök över Manhattan 2

Tema —	Utflykt i en annan värld!
Plats —	Manhattan
Tidsperiod —	1926
Föregående —	Med kallt blod
Nästa —	The Secret Keeper
Rollfigurer —	Beatrice du Batille