Filip om Milisen

Filip om Milisen

Veckan har sannerligen varit händelserik! Inte nog med att nindningen Binksworth hade den dåliga smaken att överleva våra eskapader i Dola och ta sig tillbaka till London, dessutom finns det i staden en organisation som inte förstår bättre än att vilja föra väpnat krig mot allt de inte förstår.
Dessutom har jag för första gången insett, blåögd som jag är, att vår lilla kampgrupp kanske går mot sitt slut. Nå, en sak i taget.

Först: Gideon Plank-milisen. Efter en ganska trist middag hos Holmscroft (en hederns man och det var onekligen trevligt att bli inbjuden) blev jag besökt av en herre vid namn Grayham. Han sa sig tala för sagda milis och ville rektytera oss till den. Naturligtvis fattade jag genast misstankar. Mitt samvete sa mig att jag på inga villkor kunde slå mig i slang med dem. Någon som hävdar att andevärlden till sin natur är ond har mycket att lära och har ingenting förstått. Och sannerligen! Det visade sig att jag själv stod med i deras lista över "monstrum" och att planen var att vi skulle "användas" och var acceptabla förluster.

Efter ett hisnande inbrott förstod vi vad de ville att vi skulle göra: bringa Binksworth om o-livet. Vilken var någonting jag verkligen inte hade någonting emot. Men absolut inte i deras regi. På omvägar blev det nu istället så att Dorchester tog hand om den saken. Det är en herre jag inte alls är säker på är en god vän och bra allierad, men i detta fall har jag mycket hellre samröre med honom än människorna som säger sig kämpa för det goda. Men jag tror på inte sätt att Dorchester är att räkna med i längden.

Vilket leder mig till nästa sak: Alexandra och Edward. Gud ska veta att jag inte förstår mig på dem ibland. Tydligen har Alexandras lösaktighet (som är okonventionell och opassande men allvarligt talat ibland är rätt uppfriskande) spillt över även på Edward. Jag är fortfarande inte säker på vad som hände, men jag tror att Alexandra lade an på honom så grovt att han tog genuint illa upp.

Jag kände mig nödgat att skälla ut båda två efter noter för att få dem att förstå att det faktiskt finns viktigare saker här i världen än konvenansens regler. Hur den här inre konflikten kommer att lösa sig (om den gör det) vet jag inte. Alexandra sa att Dorchester hade ett finger med i spelet även här. Om jag förstod saken rätt så vill han att Alexandra ska få barn med Edward för att hennes man är steril. Där någonstans så slutade jag lyssna eftersom mina öron blev väldigt trötta. Väldigt, väldigt trötta.

Unless otherwise stated, the content of this page is licensed under Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 License