Edward om Kusten klar
Semester, sa Brightmore. Jo jag tackar jag! Även om det hela avlöpte väl, eller i alla fall så väl som det nu kunnat gå, så var det inte tu tal om någon vila. Skotthål i ballongseglet och rakt ner i backen! Nu håller jag inte det emot Baileys lärling att han tog sikte på oss, han var helt klart starkt påverkad av Baileys mörkare sida och visste inte bättre stackaren, men det var ändå en helt klart obehaglig upplevelse att så oförfinat tvingas landa. Och då använder jag ordet ”landa” generöst! Paret Baileys gästfrihet var det å andra sidan inget fel på, och hade det inte varit för makarna Pratts oförmåga att skilja ont från gott från rätt och slätt övernaturligt hade nog faktiskt kunnat bli en rätt behaglig vistelse på the needle… men alltid ska dolda agendor och folks oförmåga att se mellan fingrarna komma i vägen.
Att något inte stod rätt till, det förstod vi alla tre ganska snart, men exakt vad förstod vi först i absolut sista stund. Att förstöra grammofonen var en stundens ingivelse, det måste jag erkänna, och jag förutsåg inte alls vad som skulle komma att ske. Men läget krävde att något hände och på det hela taget föll det ju väl ut. Ja, inte för makarna Pratt då, jag hade underskattat både Stratos makt och ilska, men kan bara hoppas att de överlevde. De landade ju trots allt i vatten. Gideon Plank Milisen skulle vi dock snart stifta bekantskap med igen.
Trots alla otrevligheter så väljer jag att se vistelsen på the needle som en positiv händelse. Herr Baileys uppdatering av ballongen har kommit mycket väl till pass, både en och två gånger och dessutom bjöd det på en större förståelse för Brightmore och de bakomliggande motiv som ledde till sällskapets bildande.
Med det sagt väljer jag nog ändå att semestra i Essex nästa gång…