Edward om Ångaren

Edward om Ångaren

Ibland är det först när jag, efter något av våra otroliga äventyr, sätter mig med min dagbok som jag faktiskt hinner reflektera över de prövningar som ödet gång på gång slänger framför oss. De lämnar mig inte allt för sällan med tankar om exakt hur mycket ondska världen egentligen rymmer och om våra insatser någonsin kommer att räcka till för att göra världen till den plats jag vet att den har potential att bli, fri från mörker och ondska… men jag har märkt att jag allt oftare kommer på mig själv med att under över det naturliga i det övernaturliga. Det mänskliga i det dunkla. Låt mig förklara:

I vanlig ordning hade Brigthmore bett oss undersöka ett fall. Denna gång på en atlantångare som ägdes av en god vän till Alexandras avlidna make Horton Wells. Kort sammanfattat hade redarens skepp råkat ut för en katastrof på sin jungfrufärd och drivit iland vid den norra kusten. Alla ombord, så när som på ett par stycken, hade omkommit under mystiska omständigheter, och redaren ville att vi skulle följa med som en försäkran om att ingenting liknande skulle upprepa sig. En kort jämförelse mellan passagerarlistorna på de respektive resorna gav oss en kort lista på misstänkta och vi skred kvickt till verket efter att fartyget lämnat hamn.

Den största överraskningen bjöds på av en viss doktor Allen. Mannen var en exakt spegelbild av Danielsson. Inte bara kusligt lik, utan på pricken exakt densamme. Om detta hade någon närmare förklaring fick jag aldrig reda på, mannen dog innan jag han fråga ut honom om detta och Danielsson visste enligt egen utsaga inte vad det kunde bero på. Dock verkade han underligt ointresserad av att undersöka detta, men det kan vi lämna för stunden. Doktorn visade sig ha en väldigt specifik agenda med denna resa – nämligen att pröva ett av honom själv nytillverkat medikament som han hoppades, och till viss del fick rätt i, kunde kalla tillbaka en död från andra sidan. Detta var vad som hade orsakat förra färdens katastrof, då det förra försöket hade resulterat i en epidemi som tagit livet av alla resenärer under skeppets förra resa.

Dock var medikamentet långt ifrån perfekt. För all del kan man argumentera för att det faktiskt fick något sorts liv i en död, men jag skulle kalla resultatet för mer vandött än levande. Vi lyckades stänga in den drabbade i hans hytt och ett par rejäla salvor från farfars Purdey gjorde slut på likets framfart.

Det var någonstans under den här tiden som doktor Allen dog. Mer exakt så frös han ihjäl instängd i min hytt. Jag finner det hela mycket störande, mycket störande, och känner att jag kommer behöva samtala med Danielsson om detta. Hans kunskap om det som rör döden överstiger min, det ger jag honom, men att agera som han gjorde med så till synes fundamentalistiska bevekelsegrunder, det passerar en gräns för vad jag kan acceptera. Doktorn må ha varit ett hjärtlöst vidunder med hundratals liv på sitt samvete, men rättvisan bör ha sin gång och vad jag förstod på Danielsson så hade doktorns död mer med en princip, som jag inte kan säga att jag ens förstår, än med rättvisa att göra.

Och det är här vi kommer till det mänskliga i det dunkla…

En av doktorns kumpaner, en man vid namn Beverley, hade följt med på resan för att få en chans att återföra sin syster till livet, och även om just doktor Allen visat sig vara en förtappad och ond man kan jag förstå och sympatisera med det han eftersträvade. Jag hyser inga som helst illusioner om att det för hans del handlade om några altruistiska ambitioner eller omtanke om sin nästa, men vem har inte förlorat någon de håller av? Vem känner inte åtminstone någon som de skulle vilja ge en andra chans till liv, när sjukdom eller olycka tagit dem från nära och kära? Hur många mödrar skulle inte ge sina egna liv för att få sina barn tillbaka från det som Shakespeare kallade ”det oupptäckta land från vars gräns ingen återvänt”? Om döden verkligen vore valbar, skulle då inte de flesta välja livet? Och vilka är egentligen vi, jag, Alexandra och Danielsson att bedöma om detta är rätt eller fel?

För första gången på alla de uppdrag som Brightmore skickat oss fann jag ett monster som jag faktiskt kunde förstå.

Unless otherwise stated, the content of this page is licensed under Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 License