Alexandra om Sakramenten i Dola

Alexandra om Sakramenten i Dola

9e aug 1869: Var inte helt säker på att de verkligen skulle släppa in mig, men det gick. Vi går framåt systrar! Jag kände helt säkert att jag var på förbjuden mark ändå, och det pirrade i magen vid tanken på alla män som rörde sig därinne, och på vad de gjorde för hemliga mans…handlingar.
Sir Milton Brightmore, var uppfriskande fräck emot mig - det händer sällan här i landet och man känner sig lite som om man var hemma igen när någon bär sig så åt, men jag vet inte… man tycker att en sir Brightmore kunde ha fört sig anständigt. En engelsman, en gentleman, en som inte nedlåter sig till att näpsa kvinnor kanske! För mycket begärt? Hade jag varit hans mor hade jag lagt honom över knät och läxat upp honom. Men vad gör det mig, när vår kontakt är så opersonligt professionell. Jag har väl aldrig haft en professionell kontakt. Spännande! Det var lite svårt att veta hur jag skulle förhålla mig. Anslaget var så öppet, så maskulint, som mellan likar. Så därför sa jag så lite som möjligt. Det verkade inte som tillfälle att blanda sig i, men jag kan inte för mitt liv förstå vad de vill att jag ska tillföra. Nåväl, det är knappast mitt problem så länge som jag får äventyret och ersättningen… Men de andra två herrarna… Ja det ska bli en angenäm resa. Inte ett obetänkt ord, båda så belevade och belästa. Jag har noterat deras frukostvanor, och om det är möjligt tror jag att Herr Danielovic skulle föredra tyskspråkiga dagstidningar. Vad kan det finnas för kokmöjligheter i en ballong? Jag måste komma ihåg att sprida ut nån trovärdig historia, för det ser helt enkelt inte alls bra ut att jag planerar åka ensam med två herrar utan förkläde. Vad ska de tro om mig? Vad ska jag ha på mig? En kvinnas list? Vad fick han det ifrån! Maken till fräckhet!

10e aug 1869: Fördömda sömmerska att vägra sy upp en oljerock till imorgon! Jag får hitta en mansrock att sy om, om de nu absolut inte finns i dammodell i det här uråldriga landet. Inte mycket som går upp emot en man i oljerock… Nån av pojkarna i oljerock och grov skjorta. Undrar om Roman och Levo har det bra därhemma. Jag borde nog skriva hem någon gång, men då skriver de väl bara att jag ska sluta irra. De förstår väl inte att det bara bor vildar och brottslingar i kolonierna.

11e aug 1869: Vinden i ansiktet! Här uppe kan man känna lugnet i kroppen. Den känslan som påminner så mycket om något annat, som jag inte ska skriva om. Inte gör det nån nytta att skriva på Serbiska heller. Edward verkar känna till en hel vetenskap kring ballonger, men ändå handlar det bara om sandsäckar och om handtaget verkar det som. Män och deras leksaker! Värre kunde man ha det än att flyta fram genom himelen med två gentlemän, hopträngda på en yta som inte är större tvåmannasäng. Edward säger att med den här farten kan vi sova i Tyskland ikväll, men hur kan han veta det?

12e aug 1869: Det känns som att vi är ute på vidderna igen! Herr Danovic blev just så tillfreds av sin tyska morgontidning som jag hoppats. Tänk om alla människor hade varit män, vilken lättsam värld vi hade då att leva i. Han är inte så pratsam, men just sådär inslutet mystisk som alltid får flickor att undra vad det är han döljer. De pratar gärna om apparater och fjärran länder, det vore inte fel att få landa vid det stora godset som ligger därborta på höjden så man finge lite omväxling.

13e aug 1869: Män alltså! Jag hungrar ihjäl, och så fryser jag i den här eländiga sängen på det här smutsiga värdshuset. Har man någonsin svultit på riktigt så håller man inte på och nöjesfastar på det här typiskt kontinentala sättet! Jag tänker inte stå för det här…
…Vilken dag vi har haft, först den underbara frukosten på godset och sen strålande väder hela färden! Men fy tusan för europeer och deras aviga inställning! Det här stället är inte bra, människorna är inte bra och den här hårda kalla sängen är inte bra! Nu får han allt agera äkta man och komma och värma mina fötter. Mmmm… Det är tur att jag inte tog med mig några värdefulla smycken utan följde Brightmores råd om at klä sig påvert, annars hade jag gråtit blod över halsbandet jag förlorade. Men det finns inga vedermödor som inte får guldkant när man har två gentlemen med sig för att uppehålla standarden. Edward tog ledningen idag, han nästan röt till. Tänk vad hemskt om vi inte hade män… Och tänk så mycket roligare man kunde ha haft det ikväll om bara man kunde ha fått…

14e aug 1869: Jesus Kristus. Jag är förtappad. Kommer aldrig kunna sova igen. Kommer aldrig få bort bilderna från insidan av mina ögon. En gentleman!?! Herr Danovic sa det sant när han kallade det naturvidrigt. Jag behöver en trygg man att ty mig till nu, för nu börjar jag gråta igen. Typiskt män att ha mig till att synda på det här hemska sättet! Jag kommer att hänga för det här. Och sen helvetet. Förbannelse! De kan inte yppa det här för någon. Vilka mardrömmar jag kommer att ha inatt! Fy tusan vad han stinker, han kan inte följa med längre än till grannbyn och sen pyser vi. Tur att jag inte är ensam i det här, de kan inte låta en oskyldig kvinna få på sig all den här synden! Förbannelse. Nu får de banne mig trösta mig! Jag fryser också och det går inte för sig!

Unless otherwise stated, the content of this page is licensed under Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 License