Alexandra om Odlingen

Alexandra om Odlingen

19e aug 1871:
Vi har nu varit en vecka i Indien, och det har varit underbart! Vi mötte genast Mr Carreighan, en mycket välvilligt inställd landsman som hjälpt oss tillrätta alltför väl på ett av stadens finaste hotell. Han har introducerat oss till landets fascinerande smakrika matkultur och till en underbart svalkande dryck - Mint Julep. Klimatet här gör så väl för mitt humör, jag har inte förstått hur mycket jag i London saknat den mättade luften från plantagen. Alla intryck är nya, luften vibrerar av dofter och färger och olika obekanta ljud. Dessutom är det såklart alltid roligare att ha två herrar att ta hand om än bara en (som jag har därhemma). Det är med igenkänning som jag upplever den här osäkra känslan som kommer på vägen till uppdraget, tiden när vi verkligen frågar oss hur vi ska finna en lösning på problemet. Det finns en dubbelhet där, samtidigt som vi tvivlar på våra egna förmågor vet vi ju också att det är något i vår konstellation som driver utvecklingen framåt, som accelererar skeendenas gång. Jag tror att herrarna känner samma ovisshet som jag, men jag drar mig för att lyfta ämnet utifrån min kunskap om deras karaktärer och om vikten av segervisshet. För egen del kittlar den osäkerheten mitt innersta, ögonblicket innan klimax är för mig lika värdefullt som själva urladdningen. Det kan ibland faktiskt bli väl så lugnt där hemma, William är den bäste av makar, men det är just det… det finns inga som helst tvivel kring hans känslor. Lord Dorchester är såklart en antydan till äventyr i vardagen, men jag kan inte känna någon osäkerhet när jag ser honom, bara samhörighet och tillit. Här däremot finns äventyret kring varje hörn!

20e aug 1871:
Hah!

21a aug 1871:
Landade på Ceylon vid lunchtid, förfriskade oss i Guvernören Hercules Robinsons residens. Tog sedan mjölktåget inåt landet och anlände just före middagstid. Intog middag i Filips rum (!) och superade i djungeln. Gick till sängs sent på efternatten, varpå det var mycket svårt att slå sig till ro.

22a aug 1871:
Vi får nog ge oss av snarast, tur därför att vi tog oss tid att vila ut före uppdraget. Känner mig mycket mindre ledbruten än när jag la mig, nattsömnen gjorde mig gott.

Unless otherwise stated, the content of this page is licensed under Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 License